Dutch Baroque Era Painter, ca.1617-1691 Dutch painter. He was one of the last and, with Pieter Saenredam, one of the most accomplished 17th-century artists who specialized in representing church interiors. He trained with Evert van Aelst (1602-57) in Delft and in 1636 joined the Guild of St Luke at Alkmaar, but he was recorded in Rotterdam in the summers of 1639 and 1640. In October 1641 his daughter was baptized in Delft, where he entered the Guild of St Luke in June 1642 and lived for a decade, moving to Amsterdam c. 1652. He began his long career as an unpromising figure painter, as can be seen in the Vertumnus and Pomona (1644) and two small pendant portraits (1648; all Rotterdam, Mus. Boymans-van Beuningen). Jupiter and Mercury in the House of Philemon and Baucis (1647) and a Rembrandtesque Holy Family   Related Paintings of WITTE, Emanuel de :. | The Courtyard of the Old Exchange in Amsterdam | Interior of a Church | Interior of the Oude Kerk in Amsterdam | Interior of a Church | Interior with a Woman at the Virginals |
Related Artists:
Theodoros Vryzakis
Thebes 19 October 1814 - Munich 6 December 1878) was a major Greek painter of the 19th century. Vryzakis's father died in the Greek War of Independence. He is the first Greek painter who studied in Munich and the main representative of the type of historical painting that was popular in Greece in the 18th century. He is considered the first painter of modern Greece, a recorder of the Greek War of Independence, which he viewed in a romantic and nostalgic way. His paintings' characters are pompous, theatrical and detached figures. His interest in the traditional costumes and the decoration and the absence of any individual facial expression is according to art critics the result of the eye of a "foreign" artist, who looks for the conventional element in another land. The monumental size of his pictures, the ceremonial and theatrical compositions, and the meticulous style of academic idealistic romanticism make his style unique for among Greek Artists. Today, many of his works are exhibited at the National Gallery of Athens and the Benaki Museum in Athens.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Jacques-Louis David
Jacques-Louis David, France Neoclassicism painter, b.1748 - d.1835. Jacques-Louis David is famous for his huge, dramatic canvasses of Napoleon and other historical figures, including Oath of the Horatii (1784), Death of Marat (1793) and The Sabine Women (1799). Early in his career he was a leader in the neoclassical movement; later his subjects became more modern and political. David was himself active in the French Revolution as a supporter of Robespierre and is sometimes called the chief propagandist for the Revolution; after the Reign of Terror ended he was briefly imprisoned for his actions. When Napoleon took power David became his court painter and created several grand canvasses of the Emperor, including the heroic Napoleon Bonaparte Crossing the Alps (1801) and the enormous Coronation of Napoleon and Josephine (1807).